4.

Jag tror
Jag tror att vi människor aldrig får mer, än det yttersta vi klarar av att hantera.
Det ger inga garantier på att det inte kommer att vara jobbigt under tiden.
Det kan vara ett rent helvete att ta sig ur den försatta situationen.
Jag kan ha förståelse för det.

En tröst i det, är dock, att jag faktiskt tror att vi aldrig får mer än vi faktiskt klarar av.

Människans förmåga att bearbeta och förlika sig med situationen och gå stärkta
ur den, som rakryggade människor. Jag tror att sådana processer pågår mer eller
mindre genom hela livet. Om vi väljer att se det så...

Däremot säger jag inte att bara för att vi tar oss igenom de situationerna, så blir vi
gladare och lyckligare människor. Vi alla bär med oss en styrka inom oss som är
viktig att jobba vidare på och förstärka. Det är vårat bästa skydd mot nedslag i livet.

Du behöver inte skratta dig igenom dagar, för att vara lycklig.
I mitt lilla pessimisthjärta vill jag ändå tro, att när jag följer min sanning så är det en
väg till renhet och enlighet, med mig själv. Där jag följer mina egna vägar, som tar
mig dit jag strävar. Jag har aldrig begärt att lycka, ska vara klychéaktigt och
sammankopplat med leenden och glada skratt. En inre trovärdighet, kan vara jämställt.
Då man följer hjärtats inre önskningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0